Ångest är ett ord som används ofta i dagens samhälle, men det innebär inte alltid samma sak. I vardagligt språk kan det syfta på oro, ånger, nedstämdhet eller panik.
Inom ISTDP används begreppet mer specifikt och syftar framför allt på den kroppsliga reaktionen på rädsla.
Rädsla kan aktiveras av yttre händelser. Ett exempel är att möta en aggressiv hund när man är ute och promenerar. Kroppen reagerar då snabbt och automatiskt.
I terapi arbetar vi dock oftare med inre hotfulla händelser. Det kan handla om:
Minnen av tidigare skrämmande situationer
Oönskade känslor
Tankar som väcker oro
Rädslan att tappa kontrollen
Ångest är i grunden en kroppslig process som kan ta många olika uttryck.
Tydliga kroppsliga symtom är:
Muskelspänning
Svettningar
Bröstsmärtor
Spänningshuvudvärk
En känsla av att inte få “rätt” andetag
Mer diffusa fysiologiska reaktioner är:
Plötslig trötthet eller matthet
Yrsel
Återkommande behov av att gå på toaletten
Migrän
Tillfälligt påverkad syn eller hörsel
Många söker först medicinsk hjälp för dessa symtom innan de förstår att det hänger samman med ångest.
För att hantera ångest utvecklar vi olika strategier. En del är medvetna, andra har blivit automatiska över tid.
De fungerar ofta i stunden men kan på lång sikt vidmakthålla problemen.
Det kan till exempel vara att:
Undvika vissa ämnen eller situationer
Skifta fokus när något känns känslomässigt laddat
Undvika ögonkontakt
Sätta andras behov före sina egna
Utifrån ett psykiatriskt perspektiv finns flera ångestrelaterade diagnoser, t ex social ångest, paniksyndrom och fobier men de har alla samma kroppsliga upplevelse av obehag.
Vid social ångest aktiveras obehaget i situationer där man oroar sig för hur man uppfattas av andra. Vid paniksyndrom blir man rädd för kroppens egna reaktioner (hjärtklappning, andnöd, yrsel) vilket i sig kan trigga en ny våg av ångest.
Att söka terapi innebär ofta att man märker att man hamnat i en låst position – att man inte längre kan reglera sina reaktioner eller förstå varför de uppstår.
Att närma sig det som är obehagligt väcker nästan alltid mer ångest till en början. Det är normalt och förväntat.
Samtidigt är det en viktig ledtråd i terapin. Genom att gradvis möta den ångest som uppstår kan vi förstå hur olika inre faktorer hänger samman vilket ger möjlighet att skapa förändring.
I psykodynamiskt terapi utgår vi dock ofta ifrån att ångesten också har någon viktig information att förmedla. Det är inte sällan som obehaget dyker upp i samband med något som är viktigt för självkänslan, för relationer eller för att komma vidare ur den låsta positionen.
Copyright © Alla rättigheter förbehållna